ungareflektioner.blogg.se

Ja, vad tiden flyger samtidigt som det känns som om det går långsamt! Det är kort sagt fullt upp och jag känner att jag jobbar nästan alla av mina vakna timmar. Min "egna" klass fungerar det jättebra med, däremot har jag en sexa i andra ämnen ibland och det kan jag bara kalla kaos. Tydligen har de ett track record av lärare som vägrar undervisa dem. Det är riktigt tungt men än så länge har jag i alla fall inte känslomässigt blivit påverkad av dem. Däremot känns det ju inte kul att komma och undervisa dem heller. 

 

Konstigt nog är det matematiken som jag tycker är roligast att lära ut! Det är dessutom så roligt att se hur fort de blir bättre nu i det, även om de ligger långt bakom vad de ska kunna. Vi är på väg, och det är väl det som räknas just nu!

 

För övrigt märker man att det är så mycket annat som händer. Igår fick jag ringa larmtjänsten då en man utanför skolgården var helt blodig i ansiktet och dessutom full. Idag har det varit bråk och ja, som ni förstår går det i ett. 

 

Lärarrummet hinner jag knappt titta in i överhuvudtaget än så länge, vilket faktiskt är ganska synd för jag börjar ju känna mig som "en av dem" nu. 

Första veckan har passerat och oj vad fort det går! Samtidigt känns det som om jag har jobbat i en evighet. Det har blvit långa dagar hela veckan och har suttit med jobb hemma också och planerat lektioner och så vidare. Eleverna ligger rätt långt bakom vad de egentligen ska kunna och det blir mycket att försöka ta igen denna termin. Speciellt i matematik och svenska. 

 

Jag är längre inte orolig inför att uppfattas som "ung och dum". Alla andra lärare är verkligen jättetrevliga (de flesta, i alla fall) och jag känner mig alltmer säker i min roll. Jag måste bara få alla rutiner på plats känner jag, det är så mycket småsaker i början som man inte har någon som helst aning om. 

 

Det är minst sagt en livlig klass. Tydligen har den varit rätt stökig (är fortfarande, delvis) och det märks. Dock har det överlög ändå fungerat bra och det känns som om vi lärt känna varann rätt okej denna vecka! 

Nej, nu ska jag faktiskt ta fredag...

Vi hörs!

Ja, så då var första dagen avklarad. Den bestod som sagt av konferens hela dagen, vilket påminde en hel del om ett vanligt seminarium, fast mycket större. Så jag kände mig rätt hemma även om ämnena som diskuterades var något relativt nytt för mig. Dessutom kopplas ju allt till skolan i fråga, och eftersom jag inte har så mycket kunskap om skolan i sig så fick jag lära mig en hel del om min nya arbetsplats även om många frågetecken finns kvar och ännu fler har väckts! 

 

Det känns bra att ha träffat många av lärarna även om det varken fanns tid eller plats för att hälsa på alla av dem. Men nu känner jag åtminstone igen ett par ansikten! Imorgon väntar den stora dagen då jag faktiskt ska åka ut och ha klassen! Jag hoppas innerligt att vi kommer få en bra start och att det kommer gå smidigt. 

På återseende!

Första dagen närmar sig med stormsteg och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv längre. Hade tänkt sitta de sista dagarna nu och planera inför terminen och alla ämnen, men jag har nått insikten att det är rätt svårt och på många sätt onödigt att göra nu. Jag vet ingenting om elevernas kunskaper, vad de gjort tidigare och liknande. Därför känns det bäst att avvakta lite och se vad de faktiskt gjort under föregående termin innan jag kan börja planera på riktigt. 

 

Första dagen inleds med konferens och bara det känns läskigt! Det är många lärare och jag har ingen aning om vad som ska diskuteras denna första dag. Jag är näst intill livrädd att de ska be mig presentera mig själv inför över alla de hundra lärarna. Hundra personer är många människor! Får öva in något för säkerhetsskull...