ungareflektioner.blogg.se

Tiden verkligen flyger och det är både bra och dåligt. Tiden går så fort att jag känner att jag inte hinner med allt ordentligt, som jag borde. Vissa lektioner känns mest som hastverk, då man inte haft tid ordentligt att verkligen sätta sig in i det och tänka efter. Nu är det sportlov och jag ska försöka hinna ikapp med rättning av nationella, planering och sådant som har halkat bakom. Förhoppningsvis startar jag på helt ny kula efter lovet.

 

Annars har det gått bra. Jag trivs, samtidigt som jag vet att det finns bättre ställen, bättre erbjudanden. Men så är det väl med nästan allt, egentligen. Det är konstigt hur fort man vänjer sig och anpassar sig till nya saker. Jag är längre inte speciellt morgontrött, å andra sidan har jag ju lagt mig vid nio varje kväll, haha. Men tror det är nödvändigt för att jag inte ska köra slut på mig själv. 

 

På ett sätt är jag väldigt glad för att jag hamnade på en sådan skola som jag hamnat på. Jag blir härdad, och det är väl så man får se det! Det mesta kommer väl kännas som en petitess i framtiden! 

 

Nej, nu ska jag faktiskt ha lite ledigt och ge mig ut i solskenet! 

Ja, vad tiden flyger samtidigt som det känns som om det går långsamt! Det är kort sagt fullt upp och jag känner att jag jobbar nästan alla av mina vakna timmar. Min "egna" klass fungerar det jättebra med, däremot har jag en sexa i andra ämnen ibland och det kan jag bara kalla kaos. Tydligen har de ett track record av lärare som vägrar undervisa dem. Det är riktigt tungt men än så länge har jag i alla fall inte känslomässigt blivit påverkad av dem. Däremot känns det ju inte kul att komma och undervisa dem heller. 

 

Konstigt nog är det matematiken som jag tycker är roligast att lära ut! Det är dessutom så roligt att se hur fort de blir bättre nu i det, även om de ligger långt bakom vad de ska kunna. Vi är på väg, och det är väl det som räknas just nu!

 

För övrigt märker man att det är så mycket annat som händer. Igår fick jag ringa larmtjänsten då en man utanför skolgården var helt blodig i ansiktet och dessutom full. Idag har det varit bråk och ja, som ni förstår går det i ett. 

 

Lärarrummet hinner jag knappt titta in i överhuvudtaget än så länge, vilket faktiskt är ganska synd för jag börjar ju känna mig som "en av dem" nu. 

Första veckan har passerat och oj vad fort det går! Samtidigt känns det som om jag har jobbat i en evighet. Det har blvit långa dagar hela veckan och har suttit med jobb hemma också och planerat lektioner och så vidare. Eleverna ligger rätt långt bakom vad de egentligen ska kunna och det blir mycket att försöka ta igen denna termin. Speciellt i matematik och svenska. 

 

Jag är längre inte orolig inför att uppfattas som "ung och dum". Alla andra lärare är verkligen jättetrevliga (de flesta, i alla fall) och jag känner mig alltmer säker i min roll. Jag måste bara få alla rutiner på plats känner jag, det är så mycket småsaker i början som man inte har någon som helst aning om. 

 

Det är minst sagt en livlig klass. Tydligen har den varit rätt stökig (är fortfarande, delvis) och det märks. Dock har det överlög ändå fungerat bra och det känns som om vi lärt känna varann rätt okej denna vecka! 

Nej, nu ska jag faktiskt ta fredag...

Vi hörs!

Ja, så då var första dagen avklarad. Den bestod som sagt av konferens hela dagen, vilket påminde en hel del om ett vanligt seminarium, fast mycket större. Så jag kände mig rätt hemma även om ämnena som diskuterades var något relativt nytt för mig. Dessutom kopplas ju allt till skolan i fråga, och eftersom jag inte har så mycket kunskap om skolan i sig så fick jag lära mig en hel del om min nya arbetsplats även om många frågetecken finns kvar och ännu fler har väckts! 

 

Det känns bra att ha träffat många av lärarna även om det varken fanns tid eller plats för att hälsa på alla av dem. Men nu känner jag åtminstone igen ett par ansikten! Imorgon väntar den stora dagen då jag faktiskt ska åka ut och ha klassen! Jag hoppas innerligt att vi kommer få en bra start och att det kommer gå smidigt. 

På återseende!

Första dagen närmar sig med stormsteg och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv längre. Hade tänkt sitta de sista dagarna nu och planera inför terminen och alla ämnen, men jag har nått insikten att det är rätt svårt och på många sätt onödigt att göra nu. Jag vet ingenting om elevernas kunskaper, vad de gjort tidigare och liknande. Därför känns det bäst att avvakta lite och se vad de faktiskt gjort under föregående termin innan jag kan börja planera på riktigt. 

 

Första dagen inleds med konferens och bara det känns läskigt! Det är många lärare och jag har ingen aning om vad som ska diskuteras denna första dag. Jag är näst intill livrädd att de ska be mig presentera mig själv inför över alla de hundra lärarna. Hundra personer är många människor! Får öva in något för säkerhetsskull... 

Ja, kanske dags för en presentation såhär första inlägget? 

Jag är en 23 årig tjej som är bosatt i Stockholm och nu i januari tar examen som grundskolelärare. Efter nyår börjar jag mitt första lärarjobb och nog är det nervöst! Tanken är att jag här ska dela med mig av mina erfarenheter som både ung och färsk lärare! 

 

Det finns flera saker som skrämmer med nytt jobb. En av de största utmaningarna är min ålder. Inte egentligen en direkt utmaning för mig, men nog blir man dömd som är så ung i en miljö där kollegorna ofta är lika gamla som mina föräldrar. Det känns på så många vis som om jag måste bevisa mig själv så mycket mer än om jag vore 30. En av de andra sakerna som skrämmer är väl egentligen just jobbet; kommer jag klara av det? Det är nog naturligt att vara orolig och det är ju något så nytt att komma ut på riktigt nu! Praktikperioder har ju varit så pass annorlunda! Sedan måste jag ju erkänna att lärarrummet skrämmer en rätt rejält! Känslan från när man själv gick i skolan hänger ju kvar... "Jag knackar så får du prata!!" var en vanlig replik under både låg, mellan och högstadiet. Känner nästan lite likadant nu med! 

 

Nej, nu är det dags för lite julstädning här hemma innan middagen!
God jul!